itsnotsafe

fy vad trött jag är. Denna dagen har varit jobbig. Mamma ringde på tekniken och sa att vi fick åka upp till växjö och träffa henne. Hon ville inte åka själv så jag fick kasta mig hem så vi kunde åka. Sen kom även pappa och sa att han skulle med, vilket var skönt. Det var otroligt jobbigt att träffa henne, hon slutade inte att blöda. Hon hade blod på öronen och i pälsen, fast mest i munnen. Först när vi kom var det som hon inte kände igen oss och det var ännu jobbigare när vi skulle gå. Tydligen är hennes blodvärden sämre, så dom ska ge henne nytt blod. Frågan är bara: är det någon mening?
Usch, det är verkligen jobbigt för psyket för man blir så otroligt trött och nedstämd. Det var likadant när mormor var sjuk, det var en otrolig påfrestning att hälsa på henne.
Det är så tomt hemma, men det kommer bli värre när anton åker iväg. Jag längtar inte..
Nu ska jag försöka ta mig samman och åka till evelina, hoppas jag hittar bara.

If there's anything to do, I'll do anything for you.